C

ceiling()

ceiling(Expr1)Þheltal

Ger det närmaste heltal som är | argumentet.

Argumentet kan vara ett reellt eller ett komplext tal.

Obs: Se även floor().

ceiling(List1)Þlista

ceiling(Matrix1)Þmatris

Ger en lista eller matris över taket för varje element.

centralDiff()

centralDiff(Uttr1,Var [=Värde][,Steg])Þuttryck

centralDiff(Uttr1,Var [,Steg])|Var=VärdeÞuttryck

centralDiff(Uttr1,Var [=Värde][,Lista])Þlista

centralDiff(Lista1,Var [=Värde][,Steg])Þlista

centralDiff(Matris1,Var [=Värde][,Steg])Þmatris

Ger den numeriska derivatan genom att använda formeln för symmetrisk differenskvot.

När Värde specificeras överstyr detta värde eventuella tidigare variabeltilldelningar eller aktuella ersättningar av typ “|” för variabeln.

Steg är stegvärdet. Om Steg utelämnas används förinställningen 0.001.

När du använder Lista1 eller Matris1 utförs operationen på värdena i listan eller matriselementen.

Obs: Se även avgRC() och d().

cFactor()

cFactor(Expr1[,Var])Þuttryck

cFactor(List1[,Var])Þlista

cFactor(Matrix1[,Var])Þmatris

 

cFactor(Expr1) ger en faktorisering av Expr1 baserad på uttryckets alla variabler med en gemensam nämnare.

Expr1 faktoriseras så långt det går till linjära, rationella faktorer även om detta inför nya icke-reella tal. Detta alternativ är lämpligt om du vill ha en faktorisering baserad på mer än en variabel.

cFactor(Expr1,Var) ger en faktorisering av Expr1 baserad på variabeln Var.

Expr1 faktoriseras så långt det går till faktorer som är linjära i Var, med kanske icke-reella konstanter, även om detta inför irrationella konstanter eller deluttryck som är irrationella i andra variabler.

Faktorerna och deras termer sorteras med Var som huvudvariabel. Liknande potenser av Var samlas in i varje faktor. Inkludera Var om faktorisering baserad på endast denna variabel behövs och du är villig att acceptera irrationella uttryck i andra variabler för att öka faktoriseringen baserad på Var. Viss tillfällig faktorisering kan ske vad gäller andra variabler.

Med inställningen Auto i läge Auto eller Ungefärlig medger inkludering av Var också en uppskattning med koefficienter med flytande decimalkomma när irrationella koefficienter inte explicit kan uttryckas kortfattat med termerna i de inbyggda funktionerna. Även med endast en variabel kan inkludering av Var ge en mer fullständig faktorisering.

Obs: Se även faktor().

För att se hela resultatet, tryck på 5 och använd sedan 7 och 8 för att flytta markören.

char()

char(Integer)Þtecken

Ger en teckensträng som innehåller tecknet med numret Integer från handenhetens teckenuppsättning. Det giltiga området för Integer är 0–65535.

charPoly()

charPoly(squareMatrix,Var)Þpolynom

charPoly(squareMatrix,Expr)Þpolynom

charPoly(squareMatrix1,Matrix2)Þpolynom

Ger det karakteristiska polynomet för squareMatrix. Det karakteristiska polynomet för n×n matris A, betecknat pA(l), är polynomet definierat av

pA(l) = det(lI NA)

där I betecknar enhetsmatrisen n×n.

squareMatrix1 och squareMatrix2 måste ha samma dimensioner.

c22way

c22way ObsMatrix

chi22way ObsMatrix

Beräknar ett c2-test för association på 2-vägstabellen över antal i den observerade matrisen ObsMatrix. En sammanfattning av resultaten visas i variabeln stat.results. (Se här.)

För information om effekten av tomma element i en matris, se “Tomma element” (här).

 

 

Resultatvariabel

Beskrivning

stat.c2

Chi-kvadratstatistik: summa (observerad - förväntad)2/förväntad

stat.PVal

Lägsta signifikansnivå vid vilken nollhypotesen kan förkastas

stat.df

Frihetsgrader hos chi-kvadratstatistiken

stat.ExpMat

Matris över förväntad elementräknetabell, baserad på nollhypotesen

stat.CompMat

Matris över elementbidrag till chi-kvadratstatistiken

c2Cdf()

c2Cdf(lowBound,upBound,df)Þtal om lowBound och upBound är tal, lista om lowBound och upBound är listor

chi2Cdf(lowBound,upBound,df)Þtal om lowBound och upBound är tal, lista om lowBound och upBound är listor

Beräknar sannolikheten för c2-fördelning mellan lowBound och upBound för den specificerade frihetsgraden df.

För P(X Å upBound), sätt lowBound = 0.

För information om effekten av tomma element i en lista, se “Tomma element” (här).

 

 

c2GOF

c2GOF obsList,expList,df

chi2GOF obsList,expList,df

Utför ett test för att bekräfta att urvalsdata är från en population som följer en specificerad fördelning. obsList är en lista med data och måste innehålla heltal. En sammanfattning av resultaten visas i variabeln stat.results, här.

För information om effekten av tomma element i en lista, se “Tomma element” (här).

 

 

Resultatvariabel

Beskrivning

stat.c2

Chi-kvadratstatistik: summa (observerad - förväntad)2/förväntad

stat.PVal

Lägsta signifikansnivå vid vilken nollhypotesen kan förkastas

stat.df

Frihetsgrader hos chi-kvadratstatistiken

stat.CompList

Elementbidrag till chi-kvadratstatistiken

c2Pdf()

c2Pdf(XVal,df)Þtal om XVal är ett tal, lista om XVal är en lista

chi2Pdf(XVal,df)Þtal om XVal är ett tal, lista om XVal är en lista

Beräknar värde hos täthetsfunktionen (pdf) för c2-fördelningen vid ett specificerat XVal-värde för den specificerade frihetsgraden df.

För information om effekten av tomma element i en lista, se “Tomma element” (här).

 

 

ClearAZ

ClearAZ

Rensar alla variabler som har ett enda tecken i det aktuella problemet.

Om en eller flera variabler är låsta visar detta kommando ett felmeddelande och tar endast bort olåsta variabler. Se unLock, här.

ClrErr

ClrErr

Rensar felstatusen och ställer in systemvariabeln errCode på noll.

Villkoret Else i blocket Try...Else...EndTry bör använda ClrErr eller PassErr. Om felet skall processas eller ignoreras, använd ClrErr. Om det är okänt hur felet skall hanteras, använd PassErr för att skicka felet vidare till nästa felhanterare. Om det inte finns någon ytterligare felhanterare för Try...Else...EndTry visas feldialogrutan som normal.

Obs: Se även PassErr, här och Try, här.

Obs för att mata in exemplet: Se avsnittet Räknare i produkthandboken för instruktioner om hur du anger multiline-program och funktionsdefinitioner.

För ett exempel på ClrErr, se exempel 2 under kommandot Try, här.

 

colAugment()

colAugment(Matrix1, Matrix2)Þmatris

Ger en ny matris med Matrix2 fogad till Matrix1. Matriserna måste ha samma kolumndimensioner och Matrix2 fogas till Matrix1 som nya rader. Ändrar inte Matrix1 eller Matrix2.

colDim()

colDim(Matrix)Þuttryck

Ger antalet kolumner i Matrix.

Obs: Se även rowDim().

colNorm()

colNorm(Matrix)Þuttryck

Ger maximum av summorna av absolutbeloppen på elementen i kolumnerna i Matrix.

Obs: Odefinierade matriselement är ej tillåtna. Se även rowNorm().

comDenom()

comDenom(Expr1[,Var])Þuttryck

comDenom(List1[,Var])Þlista

comDenom(Matrix1[,Var])Þmatris

 

comDenom(Expr1) ger en reducerad kvot mellan en fullt expanderad täljare och en fullt expanderad nämnare.

comDenom(Expr1,Var) ger en reducerad kvot mellan täljare och nämnare som expanderats enligt Var. Termerna och deras faktorer sorteras med Var som huvudvariabel. Liknande potenser av Var samlas in. Viss tillfällig faktorisering kan ske av de insamlade koefficienterna. Jämfört med att utesluta Var sparar detta ofta tid, minne och skärmutrymme, vilket gör uttrycket mer begripligt. Det gör också att påföljande operationer på resultatet går snabbare och med mindre risk att minnet tar slut.

Om Var inte förekommer i Expr1 ger comDenom(Expr1,Var) en reducerad kvot mellan en oexpanderad täljare och en oexpanderad nämnare. Sådana resultat sparar i regel ännu mer tid, minne och skärmutrymme. Sådana delvis faktoriserade resultat gör också att påföljande operationer på resultatet går mycket snabbare och med mycket mindre risk att minnet tar slut.

Även om det inte finns någon nämnare är funktionen comden ofta ett snabbt sätt att erhålla en delvis faktorisering om factor() är för långsam eller om den utarmar minnet.

Tips: Mata in denna comden() funktionsdefinition och prova den rutinmässigt som ett alternativ till comDenom() och factor().

 

completeSquare ()

completeSquare(ExprOrEqn, Var)Þuttryck eller ekvation

completeSquare(ExprOrEqn, Var^Power)Þuttryck eller ekvation

completeSquare(ExprOrEqn, Var1, Var2 [,...])Þuttryck eller ekvation

completeSquare(ExprOrEqn, {Var1, Var2 [,...]})Þuttryck eller ekvation

Konverterar ett kvadratiskt polynomuttryck på formen a·x2+b·x+c till formen a·(x-h)2+k

– eller –

Konverterar en andragradsekvation på formen a•x2+b•x+c=d till formen a·(x-h)2=k

Det första argumentet måste vara ett kvadratiskt uttryck eller en andragradsekvation i standardform med avseende på det andra argumentet.

Det andra argumentet måste vara en enda envariabelterm eller en enda envariabelterm upphöjd till en rationell potens, till exempel x, y2 eller z(1/3).

Den tredje och fjärde syntaxen försöker att fullborda kvadraten avseende variablerna Var1, Var2 [,… ]).

conj()

conj(Expr1)Þuttryck

conj(List1)Þlista

conj(Matrix1)Þmatris

Ger argumentets komplexkonjugat.

Obs: Alla odefinierade variabler behandlas som reella variabler.

constructMat()

constructMat(Expr,Var1,Var2,numRows,numCols) Þmatris

Ger en matris baserad på argumenten.

Expr är ett uttryck i variablerna Var1 och Var2. Element i den resulterande matrisen skapas genom att utvärdera Expr för varje ökat värde på Var1 och Var2.

Var1 ökas automatiskt från 1 till och med numRows. Inom varje rad ökas Var2 från 1 till och med numCols.

CopyVar

CopyVar Var1, Var2

CopyVar Var1., Var2.

CopyVar Var1, Var2 kopierar värdet på variabel Var1 till variabel Var2, och skapar Var2 vid behov. Variabeln Var1 måste ha ett värde.

Om Var1 är namnet på en befintlig användardefinierad funktion kopieras definitionen på denna funktion till funktionen Var2. Funktionen Var1 måste vara definierad.

Var1 måste uppfylla kraven för namngivning av variabler eller måste vara ett indirection-uttryck som förenklas till ett variabelnamn som uppfyller kraven.

CopyVar Var1., Var2. kopierar alla led i variabelgruppen Var1. till gruppen Var2. och skapar Var2. vid behov.

Var1. måste vara namnet på en befintlig variabelgrupp, till exempel, den statistiska stat.nn-resultat eller variabler skapade med funktionen LibShortcut(). Om Var2. redan finns ersätter detta kommando alla led som är gemensamma för båda grupperna och lägger till de led som inte redan finns. Om en eller flera medlemmar av Var2. är låsta lämnas alla medlemmar av Var2. oförändrade.

corrMat()

corrMat(List1,List2[,…[,List20]])

Beräknar korrelationsmatrisen för den sammanfogade matrisen [List1, List2, ..., List20].

 

 

4cos

Expr 4cos

Obs: Du kan infoga denna operator med datorns tangentbord genom att skriva @>cos.

Representerar Expr i termer av cosinus. Detta är en omvandlingsoperator för visning. Den kan endast användas i slutet av inmatningsraden.

4cos reducerar alla potenser av sin(...) modulo 1Ncos(...)^2 så att eventuella återstående potenser av cos(...) har exponenter i området (0, 2). Resultatet kommer sålunda att vara fritt från sin(...) om, och endast om, sin(...) finns i det givna uttrycket vid jämna potenser.

Obs: Denna omvandlingsoperator stöds inte i vinkellägena Grader och Nygrader. Innan du använder den, kontrollera att vinkelläget är inställt på Radianer och att Expr inte innehåller explicita referenser till vinklar i grader eller nygrader.

 

 

cos()

cos(Expr1)Þuttryck

cos(List1)Þlista

cos(Expr1) ger argumentets cosinus som ett uttryck.

cos(List1) ger en lista på cosinus för alla element i List1.

Obs: Argumentet tolkas som en vinkel i grader, nygrader eller radianer enligt det inställda vinkelläget. Du kan använda ¡G eller R för att tillfälligt överstyra vinkelläget.

I vinkelläget Grader:

 

I vinkelläget Nygrader:

 

I vinkelläget Radianer:

cos(squareMatrix1)ÞkvadratMatris

Ger matrisen med cosinus för squareMatrix1. Detta är inte detsamma som att beräkna cosinus för varje element.

När en skalär funktion f(A) används på squareMatrix1 (A) beräknas resultatet med algoritmen:

Beräkna egenvärdena (li) och egenvektorerna (Vi) för A.

squareMatrix1 måste vara möjlig att diagonalisera. Den får inte heller ha symboliska variabler som inte har tilldelats ett värde.

Forma matriserna:

Då är A = X B X/och f(A) = X f(B) X/. Exempelvis cos(A) = X cos(B) X/ där:

cos(B) =

 

Alla beräkningar utförs med flyttalsaritmetik.

I vinkelläget Radianer:

cos/()

cos/(Expr1)Þuttryck

cos/(List1)Þlista

 

cos/(Expr1) ger den vinkel vars cosinus är Expr1 som ett uttryck.

cos/(List1) ger en lista på invers cosinus för varje element i List1.

Obs: Resultatet erhålls som en vinkel i grader, nygrader eller radianer beroende på det aktuella vinkelläget.

Obs: Du kan infoga denna funktion med datorns tangentbord genom att skriva arccos(...).

I vinkelläget Grader:

 

I vinkelläget Nygrader:

 

I vinkelläget Radianer:

cos/(squareMatrix1)ÞsquareMatrix

Ger matrisen med invers cosinus för squareMatrix1. Detta är inte detsamma som att beräkna invers cosinus för varje element. Se cos() för information om beräkningsmetoden.

squareMatrix1 måste vara möjlig att diagonalisera. Resultatet visas alltid i flyttalsform.

I vinkelläget Radianer och i Rektangulärt komplext format:

För att se hela resultatet, tryck på 5 och använd sedan 7 och 8 för att flytta markören.

cosh()

cosh(Expr1)Þuttryck

cosh(List1)Þlista

cosh(Expr1) ger argumentets hyperboliska cosinus som ett uttryck.

cosh(List1) ger en lista på hyperbolisk cosinus för varje element i List1.

I vinkelläget Grader:

cosh(squareMatrix1)ÞkvadratMatris

Ger matrisen med hyperbolisk cosinus för squareMatrix1. Detta är inte detsamma som att beräkna hyperbolisk cosinus för varje element. Se cos() för information om beräkningsmetoden.

squareMatrix1 måste vara möjlig att diagonalisera. Resultatet visas alltid i flyttalsform.

I vinkelläget Radianer:

cosh/()

cosh/(Expr1)Þuttryck

cosh/(List1)Þlista

 

cosh/(Expr1) ger argumentets inversa hyperboliska cosinus som ett uttryck.

cosh/(List1) ger en lista på invers hyperbolisk cosinus för varje element i List1.

Obs: Du kan infoga denna funktion med datorns tangentbord genom att skriva arccosh(...).

cosh/(squareMatrix1)ÞkvadratMatris

Ger matrisen med invers hyperbolisk cosinus för squareMatrix1. Detta är inte detsamma som att beräkna invers hyperbolisk cosinus för varje element. Se cos() för information om beräkningsmetoden.

squareMatrix1 måste vara möjlig att diagonalisera. Resultatet visas alltid i flyttalsform.

I vinkelläget Radianer och i Rektangulärt komplext format:

För att se hela resultatet, tryck på 5 och använd sedan 7 och 8 för att flytta markören.

cot()

cot(Expr1) Þ uttryck

cot(List1) Þ lista

Ger cotangens för Expr1 eller en lista på cotangens för alla element i List1.

Obs: Argumentet tolkas som en vinkel i grader, nygrader eller radianer enligt det inställda vinkelläget. Du kan använda ¡G eller R för att tillfälligt överstyra vinkelläget.

I vinkelläget Grader:

 

I vinkelläget Nygrader:

 

I vinkelläget Radianer:

cot/()

cot/(Expr1)Þuttryck

cot/(List1)Þlista

Ger den vinkel vars cotangens är Expr1 eller en lista på invers cotangens för varje element i List1.

Obs: Resultatet erhålls som en vinkel i grader, nygrader eller radianer beroende på det aktuella vinkelläget.

Obs: Du kan infoga denna funktion med datorns tangentbord genom att skriva arccot(...).

I vinkelläget Grader:

 

I vinkelläget Nygrader:

 

I vinkelläget Radianer:

coth()

coth(Expr1)Þuttryck

coth(List1)Þlista

Ger hyperbolisk cotangens för Expr1 eller en lista på hyperbolisk cotangens för alla element i List1.

coth/()

coth/(Expr1)Þuttryck

coth/(List1)Þlista

Ger den inversa hyperboliska cotangensen för Expr1 eller en lista på invers hyperbolisk cotangens för alla element i List1.

Obs: Du kan infoga denna funktion med datorns tangentbord genom att skriva arccoth(...).

count()

count(Value1orList1 [,Value2orList2 [,...]])Þvärde

Ger det totala ackumulerade antalet element i argumenten som utvärderas till numeriska värden.

Varje argument kan vara ett uttryck, ett värde, en lista eller en matris. Du kan blanda datatyper och använda argument med olika dimensioner.

För en lista, en matris, eller ett område av celler, utvärderas varje element för att bestämma om det skall inkluderas i räkningen.

I applikationen Listor och kalkylblad kan du använda ett område av celler i stället för ett argument.

Tomma element ignoreras. För mer information om tomma element, se här.

I det sista exemplet räknas endast 1/2 och 3+4*i. De återstående argumenten, förutsatt att x är odefinierad, utvärderas inte till numeriska värden.

countif()

countif(List,Criteria)Þvärde

Ger det totala ackumulerade antalet element i List som uppfyller specificerade Criteria.

Criteria kan vara:

Ett värde, ett uttryck eller en sträng. Som exempel räknar 3 endast de element i List som förenklas till värdet 3.
Ett booleskt uttryck som innehåller symbolen ? fungerar som platshållare för varje element. Som exempel räknar ?<5 endast de element i List som är lägre än 5.

I applikationen Listor och kalkylblad kan du använda ett område av celler i stället för List.

Tomma element i listan ignoreras. För mer information om tomma element, se här.

Obs: Se även sumIf(), här och frequency(), här.

Räknar antalet element som är lika med 3.

 

Räknar antalet element som är lika med “def.”

 

Räknar antalet element som är lika med x. I detta exempel förutsätts att variabeln x är odefinierad.

Räknar 1 och 3.

 

Räknar 3, 5 och 7.

 

Räknar 1, 3, 7 och 9.

cPolyRoots()

cPolyRoots(Poly,Var)Þlista

cPolyRoots(ListaPåKoeff)Þlista

Den första syntaxen, cPolyRoots(Poly,Var), ger en lista på komplexa rötter i polynomet Poly med avseende på Var.

Poly måste vara ett polynom i en variabel.

Den andra syntaxen, cPolyRoots(ListaPåKoeff), ger en lista på komplexa rötter för koefficienterna i ListaPåKoeff.

Obs: Se även polyRoots(), här.

crossP()

crossP(List1, List2)Þlista

Ger vektorprodukten av List1 och List2 som en lista.

List1 och List2 måste ha samma dimension och dimensionen måste vara antingen 2 eller 3.

crossP(Vector1, Vector2)Þvektor

Ger en rad- eller kolumnvektor (beroende på argumenten) som är vektorprodukten av Vector1 och Vector2.

Både Vector1 och Vector2 måste vara radvektorer eller båda måste vara kolumnvektorer. Båda vektorerna måste ha samma dimension och dimensionen måste vara antingen 2 eller 3.

csc()

csc(Expr1)Þuttryck

csc(List1)Þlista

Ger cosekanten för Expr1 eller en lista på cosekanten för alla element i List1.

I vinkelläget Grader:

 

I vinkelläget Nygrader:

 

I vinkelläget Radianer:

csc/()

csc/(Expr1) Þ uttryck

csc/(List1) Þ lista

Ger den vinkel vars cosekant är Expr1 eller en lista på den inversa cosekanten för varje element i List1.

Obs: Resultatet erhålls som en vinkel i grader, nygrader eller radianer beroende på det aktuella vinkelläget.

Obs: Du kan infoga denna funktion med datorns tangentbord genom att skriva arccsc(...).

I vinkelläget Grader:

 

I vinkelläget Nygrader:

 

I vinkelläget Radianer:

csch()

csch(Expr1) Þ uttryck

csch(List1) Þ lista

Ger den hyperboliska cosekanten för Expr1 eller en lista på den hyperboliska cosekanten för alla element i List1.

csch/()

csch/(Expr1) Þ uttryck

csch/(List1) Þ lista

Ger den inversa hyperboliska cosekanten för Expr1 eller en lista på den inversa hyperboliska cosekanten för alla element i List1.

Obs: Du kan infoga denna funktion med datorns tangentbord genom att skriva arccsch(...).

cSolve()

cSolve(Equation, Var)ÞBooleskt uttryck

cSolve(Equation, Var=Guess)ÞBooleskt uttryck

cSolve(Inequality, Var)ÞBooleskt uttryck

Ger möjliga komplexa lösningar på en ekvation eller olikhet för Var. Målet är att producera “kandidater” för alla reella och icke-reella lösningar. Även om Equation är reell medger cSolve() icke-reella resultat i Real Complex Format.

Även om alla odefinierade variabler som inte slutar med ett understrykningstecken (_) behandlas som om de vore reella kan cSolve() lösa polynomekvationer för komplexa lösningar.

cSolve() ställer temporärt in området på komplext under lösningen även om det aktuella området är reellt. I det komplexa området använder rationella potenser med udda nämnare principaldelen framför den reella delen. Följaktligen är lösningar från solve() på ekvationer som innehåller sådana rationella potenser inte nödvändigtvis deluppsättningar av lösningarna från cSolve().

cSolve() börjar med exakta symboliska metoder. cSolve() använder om nödvändigt också iterativ ungefärlig komplex polynomfaktoruppdelning.

Obs: Se även cZeros(), solve() och zeros().

I läge Display Digits (Visa siffror) för Fix 2:

För att se hela resultatet, tryck på 5 och använd sedan 7 och 8 för att flytta markören.

 

cSolve(Eqn1andEqn2 [and], VarOrGuess1, VarOrGuess2 [, … ]) ÞBooleskt uttryck

cSolve(SystemOfEqns, VarOrGuess1, VarOrGuess2 [, …]) ÞBooleskt uttryck

Ger möjliga komplexa lösningar på ekvationssystem där varje VarOrGuess specificerar en variabel som du vill lösa.

Du kan som alternativ specificera en initial gissning för en variabel. Varje VarOrGuess måste ha formen:

variable

– eller –

variable = reellt eller icke-reellt tal

Som exempel är x giltigt och likaså x=3+i.

 

Om alla ekvationer är polynom och om du INTE specificerar några initiala gissningar använder cSolve() eliminationsmetoden Gröbner/Buchberger för att försöka bestämma alla komplexa lösningar.

Komplexa lösningar kan innehålla både reella och icke-reella lösningar, som i exemplet till höger.

För att se hela resultatet, tryck på 5 och använd sedan 7 och 8 för att flytta markören.

Ekvationssystem som innehåller polynom kan ha extra variabler som saknar värden, men representerar givna numeriska värden som kan ersättas senare.

För att se hela resultatet, tryck på 5 och använd sedan 7 och 8 för att flytta markören.

Du kan också inkludera lösningsvariabler som inte visas i ekvationerna. Dessa lösningar visar hur familjer av lösningar kan innehålla godtyckliga konstanter med formen ck där k är ett heltalssuffix från 1 till och med 255.

För polynomsystem kan beräkningstiden och användningen av minne i hög grad bero på i vilken ordning du listar lösningsvariabler. Om ditt första val utarmar minnet, eller tar på ditt tålamod, kan du försöka med att arrangera om variablerna i ekvationerna och/eller i listan VarOrGuess.

För att se hela resultatet, tryck på 5 och använd sedan 7 och 8 för att flytta markören.

Om du inte inkluderar några gissningar och om någon ekvation är ett icke-polynom i någon variabel, men alla ekvationer är linjära i alla lösningsvariabler, använder cSolve() Gauss eliminationsmetod för att försöka bestämma alla lösningar.

Om ett system är varken polynomt i alla dess variabler eller linjärt i dess lösningsvariabler bestämmer cSolve() högst en lösning med en ungefärlig iterativ metod. För att göra detta måste antalet lösningsvariabler vara lika med antalet ekvationer och alla övriga variabler i ekvationerna måste förenklas till tal.

En icke-reell gissning är ofta nödvändig för att bestämma en icke-reell lösning. För konvergens kan en gissning behöva vara ganska nära en lösning.

För att se hela resultatet, tryck på 5 och använd sedan 7 och 8 för att flytta markören.

CubicReg

CubicReg X, Y[, [Freq] [, Category, Include]]

Utför en tredjegrads regressionsanalysy = a·x3+b· x2+c·x+dpå listorna X och Y med frekvensen Freq. En sammanfattning av resultaten visas i variabeln stat.results, här.

Alla listor utom Include måste ha samma dimensioner.

X och Y är listor på oberoende och beroende variabler.

Freq är en frivillig lista på frekvensvärden. Varje element i Freq specificerar frekvensen för varje motsvarande X- och Y-datapunkt. Det förinställda värdet är 1. Alla element måste vara heltal | 0.

Category är en lista på kategorikoder för motsvarande X- och Y-data.

Include är en lista på en eller flera av kategorikoderna. Endast de dataobjekt vars kategorikod är med på listan tas med i beräkningen.

För information om effekten av tomma element i en lista, se “Tomma element” (här).

 

Resultatvariabel

Beskrivning

stat.RegEqn

Regressionsekvation: a·x3+b·x2+c·x+d

stat.a, stat.b, stat.c, stat.d

Regressionskoefficienter

stat.R2

Determinationskoefficient

stat.Resid

Residualer från regressionsanalysen

stat.XReg

Lista på datapunkter i den modifierade X List som används i regressionen baserat på begränsningar i Freq, Category List och Include Categories

stat.YReg

Lista på datapunkter i den modifierade Y List som används i regressionen baserat på begränsningar i Freq, Category List och Include Categories

stat.FreqReg

Lista på frekvenser som motsvarar stat.XReg och stat.YReg

cumulativeSum()

cumulativeSum(List1)Þlista

Ger en lista på de kumulativa summorna av elementen i List1 och börjar med element 1.

cumulativeSum(Matrix1)Þmatris

Ger en matris över de kumulativa summorna av elementen i Matrix1. Varje element är den kumulativa summan i kolumnen räknat uppifrån och ned.

Ett tomt element i List1 eller Matrix1 ger ett tomt element i den resulterande listan eller matrisen. För mer information om tomma element, se här.

Cycle

Cycle

Överför omedelbart kontroll till nästa iteration i den aktuella slingan (For, While eller Loop).

Cycle tillåts inte utanför de tre slingstrukturerna (For, While eller Loop).

Obs för att mata in exemplet: Se avsnittet Räknare i produkthandboken för instruktioner om hur du anger multiline-program och funktionsdefinitioner.

Funktion som listar heltal från 1 till 100 utom 50.

4Cylind

Vector 4Cylind

Obs: Du kan infoga denna operator med datorns tangentbord genom att skriva @>Cylind.

Visar rad- eller kolumnvektorn i cylindrisk form [r,±q, z].

Vector måste ha exakt tre element. Den kan vara antingen en rad eller en kolumn.

cZeros()

cZeros(Expr, Var)Þlista

Ger en lista på möjliga reella och icke-reella värden på Var som gör Expr=0. cZeros() gör detta genom att beräkna exp4list(cSolve(Expr=0,Var),Var). Annars är cZeros() lika zeros().

Obs: Se även cSolve(), solve() och zeros().

I läge Display Digits (Visa siffror) för Fix 3:

För att se hela resultatet, tryck på 5 och använd sedan 7 och 8 för att flytta markören.

cZeros({Expr1, Expr2 [, … ] }, {VarOrGuess1,VarOrGuess2 [, … ] })Þmatris

Ger möjliga positioner där uttrycken är noll samtidigt. Varje VarOrGuess specificerar en okänd vars värde du söker.

 

Du kan som alternativ specificera en initial gissning för en variabel. Varje VarOrGuess måste ha formen:

variable

– eller –

variable = reellt eller icke-reellt tal

Som exempel är x giltigt och likaså x=3+i.

 

Om alla ekvationer är polynom och om du INTE specificerar några initiala gissningar använder cZeros() eliminationsmetoden Gröbner/Buchberger för att försöka bestämma alla komplexa nollställen.

Komplexa nollställen kan innehålla både reella och icke-reella nollställen, som i exemplet till höger.

Varje rad i den resulterande matrisen representerar ett alternativt nollställe, med komponenterna ordnade på samma sätt som i listan VarOrGuess. För att extrahera en rad, indexera matrisen med [row].

Extrahera rad 2:

System av polynom kan ha extra variabler som saknar värden, men representerar givna numeriska värden som kan ersättas senare.

Du kan också inkludera okända variabler som inte visas i uttrycken. Dessa nollställen visar hur familjer av nollställen kan innehålla godtyckliga konstanter med formen ck, där k är ett heltalssuffix från 1 till och med 255.

För polynomsystem kan beräkningstiden och användningen av minne i hög grad bero på i vilken ordning du listar okända. Om ditt första val utarmar minnet, eller tar på ditt tålamod, kan du försöka med att arrangera om variablerna i uttrycken och/eller i listan VarOrGuess.

Om du inte inkluderar några gissningar och om något uttryck är ett icke-polynom i någon variabel, men alla uttryck är linjära i alla okända, använder cZeros() Gauss eliminationsmetod för att försöka bestämma alla nollställen.

Om ett system är varken polynomt i alla dess variabler eller linjärt i dess okända bestämmer cZeros() högst ett nollställe med en ungefärlig iterativ metod. För att göra detta måste antalet okända vara lika med antalet uttryck och alla övriga variabler i uttrycken måste förenklas till tal.

En icke-reell gissning är ofta nödvändig för att bestämma ett icke-reellt nollställe. För konvergens kan en gissning behöva vara ganska nära ett nollställe.